Breathe in breathe out.

Simply one of those days, a day when I'm little.
Black sky, heavy breathing.
Heavy steps...



have faith in fate.

kristalkysst snölandskap, krakowgrå vägbeläggning.
Många tankar susar snabbt förbi, medan metanriddaren strider upp mot ödets väg.
Är det ödet som spelar sitt spel mitt i händerna på mig?
Långt inne fanns tron om att det här är mitt, jag kommer få det.
Vilket även blev resultatet i frågan.
Hädanefter inom en snar framtid, går jag och lägger mig i plural och vaknar i plural. Det smakar riktigt gott på tungan.

Det känns lite som om allt bara var menat att bli såhär, villket jag även tror också.
För ca 4 veckor sen pratade jag med min nuvarande chef om att eventuellt bli förflyttad till filialen i sollefteå inom samma företag jag redan är anställd i.
senare får jag veta att dom precis har annonserat om 2 nyanställningar, där 1 redan blivit antagen och 1 annan nekad, och vips där kom jag in på ett hörn, och har nu ny tjänst inom ES.
Vilket känns förträffligt må jag säga.
samtidigt är det ändå lite win-lose situation, jag vinner en mer harmonifylld natur och tillvaro i åre.
Jag får förmånen att kunna vakna upp och somna med mitt hjärtas fröjd.
MEN alltid detta men, det kommer självklart bli tråkigt att åka ifrån alla nära vänner.
Men Jag tror och hoppas att besöken kommer att bli många, vill itne tappa kontakten med dom få riktigt bra vänner jag har.

Så kontentan av allt, jag är jävligt nöjd, mindre metan sprutas ut i rymden och aporna får sina bananer!
heppåle!

keep on mortling.

1294.8km , 15 timmar 21 minuter.
Avstånd, jag hatar avstånd. avstånd är djävulen.
Better things to come though!
Känslan som kroppen ändå infinner sig i är att denna form av kärlek övervinner det längsta av avstånd och krossar allt motstånd när vi väl står där och ser tillbaka på allt.

Totalt tappat glädjen i att vara stolt resemortlare, istället vilja jag vara det jag aldrig trodde jag skulle säga, dagtidare.
Komma hem varje dag
träna varje dag
kunna vakna och känna henne vid min sida.


2011 känns ändå som ett bra år. hittils har följande inträffat
Köpt och lärt mig skidor, I've gone over to the darkside
köpt systemkamera, Finally!
och fått hopp om att kunna flytta.

Kluven om vad jag verkligen vill hålla på med förtillfället, så kan jag komma på mig själv önskandes att en
stor monty python arm skall komma nerdammande från skyn,,,den skall peka mig rakt i snoken och säga,,,"Robin,,this is your life" ackompanjerad af änglatrumpeter som torde få själfvaste Miles Davis att rotera ett varv i the eternal blålera,,,bara att invänta nästa fiasko nu,,,be sure my good captain,,be sure.

flit deluxe!

Grymt stolt över mig själv ändå, jobbat idag igen, 12 timmar bara för att få ihop nästa veckas timmar som fattas.
Inte direkt värt att åka ner en tisdag kväll och jobba onsdag torsdag fredag och sen åka hem igen. ICKE!
lite skraj blev jag, skulle låsa bommen till placet, då rullar en minivan upp och ett scenario rullade i min skalle om att jag antingen skulle bli ihjälslagen eller bortrövad eller dylikt.
Dock var så icke fallet som kanske märks.
Det var endast en soccermom som kört lite fel skulle man kunna säga.

Dagens downer - Fan för saker som gör en påmind om diverse icke positiva saker.
Dagens higher montörsfredag imorn!
Fräs on motherfuckers!

Looking at a photograph, the hands starts shaking,
Tears are falling so fast.
I will not get over that, the mainstay has fallen, he passed away.

The dark forest of evil creature in the woods of halland.

Som rubriken täljer, ingenting för den klenhjärtade och mörkrädde krigaren.
jobbat till 18 idag, mitt ute i skogen på en plats som varit härjad av inbrott,
och jag har fått den briljanta idéen om att jobba 2 extra dagar ända in på kvällen
helt själv, hmm hur fan skulle de se ut om jag var mörkrädd?
Jag som inte är mörkrädd men ändå känner mig lite bevakad av kleti o pleti, så hur vore de då o vara mörkrädd på de, de är frågan det!

Kawabunga!

Ja va fan ska man säg, som han sa.
har tametusan hänt en hel del sen sist, åka hoj-tankarna har nästan helt försvunnit.
Fallskärmslicens plus egen komplett rigg + diverse tillbehörigheter har införskaffats.
Adrenalinjunkie deluxe just nu.

Börjar som sakta tröttna på jobbet, hoppas lite på de nya jobben jag sökt.
Känns verkligen som om dom gamla gängorna behövs smörjas upp med nytt fett.
Min och W's resa borde börja bli planerad snart, trots allt bara 1 år och 3 månader kvar.
Må låta länge men som min gamle mor alltid sagt "tiden går fort när man har roligt".

Ja vad händer annars i mitt lilla liv?
Har väl inte så mkt att förtälja vad jag kan komma på för stunden mer än att jag saknar ett par vänner lite mkt bara.
Får fan ta och koka ihop några ordentliga fadäser snart känner jag.

Taggad som fan är man för vintersäsongen. Dels för längdåkningen så man kommer i fin form till sommaren, men även nerför jävlar som jag ska åka.
Klarar jag mig med alla ben obrutna blir jag nästan lite besviken!

jaja fjalar detta var allt för denna gång.
Skit påre så leveru längre!


RSS 2.0