loffefk

Avstånd, jag hatar avstånd. avstånd är djävulen.

Känslan som kroppen ändå infinner sig i är att denna form av kärlek övervinner det längsta av avstånd och krossar allt motstånd när vi väl står där och ser tillbaka på allt.

Totalt tappat glädjen i att vara stolt resemortlare, istället vilja jag vara det jag aldrig trodde jag skulle säga, dagtidare.

Komma hem varje dag

träna varje dag

kunna vakna och känna henne vid min sida.

2011 känns ändå som ett bra år. hittils har följande inträffat

Köpt och lärt mig skidor, I've gone over to the darkside

köpt systemkamera, Finally!

och fått hopp om att kunna flytta.

Kluven om vad jag verkligen vill hålla på med förtillfället, så kan jag komma på mig själv önskandes att en

stor monty python arm skall komma nerdammande från skyn,,,den skall peka mig rakt i snoken och säga,,,"Robin,,this is your life" ackompanjerad af änglatrumpeter som torde få själfvaste Miles Davis att rotera ett varv i the eternal blålera,,,bara att invänta nästa fiasko nu,,,be sure my good captain,,be sure.